Chupa

Har banat vag genom Nordamerika nu och gett mig av nerat Centralamerika for Nicaragua dar jag just nu befinner mig.

Drog upp en vanda till Alaska, flog upp till Anchorage och spenderade ett par dagar dar. Var en stad som jag hade hoppats skulle vara mer intrssant an vad den var, man fick snabbt intrycket av att det inte fanns sa mycket mer att gora an att ta till flaskan och sporadiska barbesok.
Begav mig saledes vidare till Denali National Park for att hitta lite mer vild natur och framforallt bjornar, grizzlys. Det finns ingenting ballare an stora djur i min varld.
Hikade forsta dagen upp pa ett mindre berg med en helt fantastiskt utsikt, var genomsvettig efter att ha halvsprungit upp for att inte missa bussen hem till hostelet. Pa djur-sidan fick jag daremot noja mig med ekorrar och jordekorrar, dock vilda och nagot argsinta. Hostelet jag bodde pa var forovrigt riktigt bra.
Dag 2 spenderade jag till storsta delen i en buss med nagra sporadiska promenader. Jag fick daremot se 5 grizzlys, valdigt manga golden eagles, renar, algar, bergsgetter (dall sheep) och aterigen en massa jordekorrar. Mycket bra dag.
Den sista dagen i parken korde jag fyrhjuling i trakten runt Chris McCandless buss stod. Riktigt grym natur i den trakten och riktigt rolig korning genom vattendrag och skog. Pa eftermiddagen letade jag baver men hittade ingen.

Fran Alaska flog jag till San Diego med hoppet om att fa en schysst semester innan min semester i Nicaragua. Hade hoppats att jag kanske skulle kunna fixa en surfbrada att fa med till Nicaragaua och sedan hem igen, men sa blev det inte riktigt. Traffade riktigt manga schyssta manniskor pa hostelet och hangde mycket med Emanuel och Malin, ett svenskt par, och Sasca och Stefan, tva tyska killar. Blev nagra dagars strandhang och en riktigt rolig utekvall och en allmant behaglig upplevelse av San Diego.

Nu ar jag och min vapendragare Marten antligen aterforenade i Nicaragua i alla fall. Javligt roligt att traffa honom igen. Vi har arligt talat tagit det valdigt lugnt an sa lange och bara matt bra, forutom Marten lite da och da nar hans mage spokar.
Vi tog oss i alla fall fran Managua, som vi flog till, snabbt och drog oss ner till till Playa Maderas och surfade nagra dagar och tog det bara allmant lugnt pa stranden. Bodde pa Campng Mathilda saom ligger precis vid stranden. Drog oss in till San Juan del Sur en kvall och hangde lite med folk fran campingen och igar drog vi upp till Leon dar vi nu befinner oss. Skon gammal stad med en ganska lugn atmosfar och mycket historia. Drar vidare till kusten snart igen for lite mer surf, men vi ska forsoka bestiga nagon vulkan forst...

Vi fiskar...

Kommer aldrig på några bra rubriker, de kommer helt enkelt inte till mig. Hoppas att det går att bortse från, sak försöka göra innehållet något mer läsvänligt.

Det var återigen ett tag sen jag skrev nu och detta ber jag om ursäkt för, med risk för att låta arrogant så har jag haft andra saker för mig... För att inte behöva spendera åravis på att återberätta tiden så drar jag den i komprimerad form istället.

Vår gamla (numera) roomie Mattias (herr Vessberg som roffar åt sig de godaste pepparkakorna) har flyttat ut och det var med sorg och tårar i ögat jag lämnade av en ny god vän vid Greyhound-stationen. Hoppas du har det bra hemma i Svea Rike i alla fall och att Åre-resorna blir många. Mattias lämnade rum för herr Risberg, en anna Härnösands-kille och även han en vän till Claes. Henrik som herr Risberg också går under, eller "Risa" för den delen, har nu pissat in revir i lägenheten och det är en skön snubbe vi har fått som tillskott här. Han blev dödslycklig över att mor hans skickat messmör till honom och att detta anlände igår. En mer exalterad pojk över ett pålägg har jag nog inte sett!

Förutom att då och då (varje dag) åka bräda har jag också haft lite tid att roa mig på annat sätt den senaste månaden. Har blivit två resor ner till Vancouver, man behöver komma ifrån den här byn ibland kan jag lova. Så två relativt blöta helger i staden vid vattnet har det blivit och båda gångerna har vi som åkt ner gått på konsert. Första gången för att se Soilwork, gamla metal-hjältar, och andra gången för att se Efterklang. Efterklang är kanske den akt som behöver förklaring då jag inte tror att de har haft några listettor direkt... Det är då ett danskt jam-band, möjligtvis ljudlandskapsaktigt, med en hel del elektroniska inslag men även fioler och diverse. Vad det låter som? Ingen aning, kanske något drömlikt snarast, men det är förbannat bra. Live var de helt enormt bra, har aldrig hört något liknande. En sådan musik-upplevelse som öppnar mina ögon och öron för något nytt.

Har även varit uppe i en helikopeter för att bli avsläppt på de toppar man normalt sett inte får någon åkning på... FY FAN va schysst det var, helt otroligt! Bara känslan av att sitta i en helikopter som syftar till att flänga runt med ett gäng taggade åkare är ju hur ball som helst. Lägger man sedan till att det faktiskt var 5+ uppe på topparna men fortfarande 20 cm champagne-puder på många ställen gör det inte det värre. Vilken dag! Jag, Claes, Dave, James och Gilli var crewet för dagen. Claes behöver ingen beskrivning, Dave jobbar jag med och James och Gilli är kompisar till Dave. 6 magiska drop blev det. Svårt att förmedla käsnlan, men från att ena stunden sitta hukad vid en helikopter som har landningstället hängande utanför både fram och bak på en bergskam till att känna snön frusta omkring en, stanna upp och bara höra tystnaden och se ut över bergsmassiv är mäktigt. Måste upplevas!

Har avverkat ännu en födelsedag och är således 24 jordsnurr+ nu. Vi var nere i Vancouver 9.10 april och firade Claes-Banan som fyllde den 10:e. Vi mötte upp med Ida och Bea i Van och hade en skitrolig utekväll. Först spenderade vi min födelsedag med att leta efter Claes och Risas nyinköpta bil, vilken var strategiskt placerad i ett garage som de inte hittade tillbaka till. Tog ungefär 2 timmar. Begav oss sedan til Ikea och inhandlade förnödenheter som Kalles Kaviar och Ballerina-kex. Tog ett tag att hitta dit också... Avslutade med att köpa en I-pod till mig själv i födelsedagspresent och sedan lite öl att dricka i bilen inför festen som väntade på oss i Whistler. Blev en rolig kväll som resulterade i en stökig lägenhet med en söndrig säng och en söndrig luftmadrass, men det har vi fixat till nu.

I skrivande stund har det blivit slasksnö på berget och man känner sig inte det minsta rädd att prova på nya grejer i parken, kan knappt slå sig (bara lite). Claes och Risa har lämnat lägenheten för ett liv på vägarna genom USA i deras Mazda Protege (som jag tror har varit lite stökig i början, men i alla fall är riktigt snyggt pimpad med hemmagjorda stripes och logos) och det är återigen med tårar i ögonen jag tar avsked till nya vänner som man lärt känna otroligt bra på kort tid och i stort sett utgjort min andra familj för ett tag. Otroligt mycket folk har börjat lämna byn nu och denna veckan har Whistler mer framstått som spökstad än åknings-metropol. Efter förra veckans Tellus-festival, där freestyle-eliten inom skid och snowboard-världen samlas för olika tävlingar, märks säsongsbytet tydligt av. Tellus-festivalen var grym, bra band spelade (The Stills t.ex) och tävlingarna var helt sinnessjuka. Det är svårt att fatta hur högt och stort de kör när man inte sett det live. Speciellt skidåkarna imponerade i Big Air-tävlingen med trick som corked 1260 (inverterad 3,5-varvssnurr!!!) och switch 1440 (från baklänges åkande till 4-varvsnurr!!!). När jag toppar det är jag en nöjd man!

Au revoir, cést bon!

Ja!

Om det saknas bilder ovanför, eller under den här texten beror det på att min hårddisk, vilken de återfinnes på, för tillfället är på villovägar... Kommer förhoppningsvis snart tillrätta!

Ja! Då ska vi försöka göra en liten resumé av läget då.

Jag har jobbat extremt mycket den senaste tiden, tror jag toppade med ett 16-timmarspass två dagar efter att jag hade haft ett 15-timmarspass och båda dagarna åkte jag innan jag började jobba och gick upp tidigt dagen efter för att åka. Med detta vill jag ha sagt, inte att jag försöker spela martyr och arbetsmyra, utan att jag verkligen älskar att åka bräda.

Min ankel fick sig en törn för ett tag sedan i ett misslyckat försök på en backside 360. Ankeln är inte helt okej än, men jag har fått tillbaka känslan och självförtroendet och har spenderat 5 dagar i sträck i parken här. Nya trick tillkommer titt som tätt och jag ska nu köpa det extrapass som krävs för att komma in och leka med de stora grabbarna i XL-parken. Smaka på det, XL-parken,mmm...
Det säger sig självt att allt därinne inte är för min nivå alls, där är någon 80-fots booter nu och tro mig det är STORT. De som jobbar i parken här är dock sjukt duktiga och de större hoppen är i princip säkrare än de mindre, förutsatt att man har rätt fart...
Den seneste tiden har vi åkt med ett riktigt bra crew varje dag också, varierande i storlek och personer men devisen "the more the merrier" stämmer. Man pushar varandra och alla blir lika glada åt att en "brotha" stompar ett trick som man blir för sin egen del. Kärlek haha!

Jepp, jepp sovdags!

Vårsol och blomdoft

Pundarfest och nikotintuggummin

Hej igen!

Nytt år, ett som ska fyllas av passion och framåtsträvande... Ganska pretto, men så är det sagt.

Vi gick på nyårskalas, jag och cirka 250 andra människor i ett hus en bit utnaför stan. Anlände taggade och redo för en rolig kväll! Hade med mig öl och en Jack Daniels och när jag hade tagit mig förbi de trettiotal männsikor som stod och rökte på ute på verandan kommer jag in i ett vardagsrum/kök med kanske 150 personer som alla försöker röra sig någonstans, vilket leder till att alla ungefär går runt i en ring. Pratar lite med Abbi från jobb och bestämmer mig för att slå en drill och eftersom det inte finns en cahns att använda toaletten återgäldar jag istället naturen på baksidan. När jag kommer tillbaka har någon bestämt sig för att sno min Jack Daniels, några andra har bestämt sig för matbordet passar bättre som brasved och kastar ut det från balkongen ner i trädgården och tänder på samt några snubbar tycker det verkar vara ett bra tillfälle att dra av sig tröjorna och slå så hårt de kan i taket. Polisen bestämmer för att avlägga visit fem i tolv och stänga ner festen. Tolvslaget spenderas på uppfarten till huset där jag försöker gömma min sista öl för polisen, om de ser mig får jag böta 100 bucks, några sporadiska smällare bränns av och vi motas iväg av polisen. Vi väntar en halvtimme innan vi fryser för myket och bestämmer oss för att vandra hemåt. Kort nyår, ganska roligt när man ser tillbaka på det, men fan vad jag tycker synd om de som hade fesen. Hörde att de blivit vräkta efter...

Annars står brädan på dagschemat, har åkt varje dag fyra veckor i sträck imorgon och jag känner att jag kan hålla på hur länge som helst nu! Åker med lite olika människor, mest med Mattias och Claes och folk från jobb samt Axel och Linn. Det är sköna åk-crew varje dag i alla fall och varje åk är banalt roligt! Jag försöker pusha min utveckling hela tiden och det går definitivt framåt...

Tuggar nikotintuggummin också förresten, försöker bli av med dåliga vanor och bättra på mitt tandkött hehe. Får se hur det går denna gången. Och just det, har piffat till mitt kala anlete med en grann mustasch av Magnum-kaliber hehe. Bild kommer när den är värd att visa, just nu fungerar den mest som snöfångare för att skydda näsan.

Fred

Insnöad, på många sätt

Hey hey hey ya´ll!

Först vill jag framföra en önska till de som läser - God Jul och ett Gott Nytt År!

Sen ska läget beskrivas här. Min axel börjar bli ganska bra och jag har varit ute och åkt så mycket jag bara kunnat. Detta har dock resulterat i ett par ganska tråkiga smällar på brädan, har nog varit byns största konsument av P-Tex de senaste veckorna, vilket i sin tur har resulterat i ett nytt brädköp! En UnInc-bräda som lyser i mörkret, hur coolt är inte det! Måste säga att det är den skönaste brädan jag åkt. Är brädan till höger på bilden. Blev i alla fall en slask-bräda och en fin-bräda, något jag trodde mig kunna undvika, men icke! Den "gamla" har fått en av de fulaste kärn-smällarna jag någonsin sett!

Har rakat knudan, huvudet det vill säga. Detta för att den frisör jag valde att gå till här uppvisade ett väldigt typiskt frisör-drag, undantaget Sacha och Johanna på Budoir. Konstnärlig integritet. På ett dåligt sätt. Helt omöjligt att på ett väldigt enkelt och pedagogiskt sätt beskriva hur man vill ha sin frisyr och sedan få detta utfört, det blev något helt annat till ett oskäligt pris. Därför har jag då valt att i protest valt att raka skallen, ser inte helt pjåkigt ut heller om jag får säga det själv.

Vi har, sedan det snöat friskt den senaste tiden, hittat några riktigt bra puder-ställen. Däribalnd en grymt stor bowl som man får hika en liten stund till, men när man kommer fram är det helt klart värt det. Imorse stod vi i kön till liften upp där i en timme och tjugo minuter, innan den öppnat. Detta gav oss tredje plats i liftkön och helt orörd snö så långt ögat kunde nå först åket, ren och skär extatisk lycka!

För att återknyta till insnöad, så menade jag att det kommit bra med snö de senaste dagarna. Inte riktigt så att jag blivit tvungen att sitta inne utan istället gjort mig mer insnöad på brädåkandet. Helt absurt roligt!

Tack för julklapparna ni mamma, pappa och Kristian! Julen spenderades otraditionellt, men ganska bra. Norrlänningarna här gick ut med en kökskniv och skar (!) av en gran i skogen här utanför. Denna pryder balkongen. Jag bunkrade med pepparkakor och köpte upp affärens tre sista paket av Annas Original pepparkakor, varav Mattias lyckades mygla till sig ett av paketen (kommer aldrig att glömma det Mattias!) och byta ut det mot Cappucino-pepparkakor eftersom han hade köpt fel. Julafton spenderade vi i en lägenhet med 30 andra svenskar och hade skittrevligt.

Fred och kärlek i juletider

Så rörde vi om i grytan

Alla ni (hrrmm, haha) som tyckte att jag skulle ha fler bilder och kanske något mode-reportage (har hört att det är så man kommer någonstans i bloggvärlden) kommer jag att göra er vilja hörd. På bilden ser ni det plagg jag bör (läs bör) och stundtals faktiskt använder allra mest. Jag använder den stilriktig armstrumpan då jag lyckats landa halvt på ansiktet och axeln istället för på brädan.

En perfekt torsdag morgon. Vi tog nästan första liften och var helt ensamma uppe i parken på Blackcomb, bäddat för extas med ouppkörda in-runs och landningar till hoppen. Inga köer till något heller. Körde något åk innan jag bestämde mig för att försöka en fs 360 på den stora hippen i parken. Tog inte lika mycket fart som vanligt, vill ju inte skada mig, tänkte jag. Vi var så glada för vår disciplin att komma upp tidigt och det kanske var lite för tidigt. Min timing var helt fel i alla fall och jag roterar ut från landningen med huvudet före och känner när jag tar mark hur något ploppar till i axeln. Åker ner en bit först och känner att något är konstigt, trodde att axeln var ur led. Åker ner och pratar med sjukvårdarna och påpekar att mitt högra nyckelben sticker upp. Jag får i alla fall snart reda på efter läkarbesök och röntgen att mitt nyckelben har dragits ur sitt fäste och är "ur led", "AC-joint separation" är den korrekta benämningen här i alla fall.

Ska vila några dagar, men tänkte ge mig upp på berget nästa vecka igen. Hade förbannat ont de första dagarna och lite svårt att sova, men nu känns det faktiskt helt okej. Har snöat en del i helgen också så anledningarna att ge sig upp väger tunga. Har hunnit vila lite i alla fall. Antar att man får böta lite ibland och man vill ju inte dö utan ärr... Har dock köpt en hjälm.

Känslor

Ytterligare tid har passerat och jag tänkte bara beskriva hur känslorna går här lite. Skrivet ganska kronologiskt sen förra inlägget.


Liftarna öppnade och vi var alla i extas, en vinter som lovade mycket snö även om så mycket inte hade fallit än. Vi (Claes, Mattias och jag) pallade oss upp tidigt på morgnarna för att få första liften och kom hem mörbultade. Good times!


Snön börjar smälta och vandrar hela tiden uppför berget, men vi fortsätter gå upp tidigt och jag hinner med några åk varje dag innan jobbet tar vid. Fortfarande är hoppet uppe om att den den feta dumpen av snö bara ligger och lurar på andra sidan bergen. Fortfarande skitglad över att få åka, men lite avspänt förväntansfull.

Man går till jobbet utan att ha åkt snowboard på förmiddagen för att det bara regnat hela dagen. Arbetskamrater och allt annat folk man träffar pratar enbart om att man hoppas på mer snö snart och alla har en egen meterologisk källa, tillförlitlig eller ej, som bådar snö antingen ena dagen eller andra. Den kommer inte nästa dag heller, däremot duggregnar det ihärdigt. Aningen mer uppgiven.


Vi är ute och åker och Mattias köttar in i Claes liggande baklänges efter en studsande vurpa i "inga-skär-i-den-här-backen-inte"-fart. Mattias arm konstateras (omedicinskt, men ändå) inte bruten efter en liten stund, men i liften på vägen ner kollar Mattias under tröjan och hittar ett ganska litet sår, dock går det ner till benet. Mystiskt nog lämnade det inga hål i jackan eller tröjan!? Mattias syr några stygn och tar det lugnt ett par dagar. Träffar Quinny från jobb och han har slagit sönder axeln och har numera 8 skruvar istället för ett helt nyckelben och lite annat. För vissa går det fort här, jag har beställt en hjälm...

Jag går och gymmar på förmiddagen och kollar på en snowboardfilm, ungefär som innan säsongen börjat trots att liftarna är öppna, men det är som åka nerför en hockeyrink. Fan. Går ut med kompisarna efter jobb och har skittrevligt. Allting andas ändå snowboard och samtliga är spända av förväntan. Förutom Quinny kanske, som hoppas få pengar tillbaka för liftkortet eftersom de sista gick åt för just detta ändamål. Fan vad jag tycker synd om honom, 3 månader innan han kan åka igen.

Åker upp idag och ser att de har byggt några nya booters i parken uppe på Blackcomb, skitkul! Även om den ligger högst upp på Blackcomb och bara en bit nedanför parkens slut börjar jordplättarna synas så ska vi självklart upp tidigt imorgon för att köra en heldag.

Summa sumarum: jag är extremt tacksam att få vara här och spendera säsongen, ödmjuk för det faktum att naturen lyckats långsamt karva fram dessa berg, längtande och hoppfull inför en vit jul och lite förbannad på att maten är så dyr.

Word!

Vad är väl en bal på slottet?

Nä just det!

Är man någotsånär manlig så går man ut och vandrar i naturen och söker sitt mänskliga och manliga ursprung.
Precis det gjorde jag och Mattias i söndags, för att stilla vår värsta snowboardhunger. När vi kom hem efter att nästan varit ute i 5 timmar och vandrat för 5 minuters åkniong var vi fortfarande hur nöjda som helst. Om man tror att kolla på snowboardfilm stillar något sorts begär har man helt fel, enbart ett tydligt exempel på självplågeri. I all fall gick vi uppför berget här i byn, fick lite åkning, lite repor i brädorna och jag var extremt nära på att bli av med mina goggles som jag fått av Henke, Johan, Macke och Mogge, tack så mycket! Hittade dem igen som tur var!

Liftarna öppnar imorgon hehe...

Whisplöer

Allright!

Nu har saker och ting börjat reda ut sig här. Som ett axplock kan jag erbjuda er följande nyheter:

Det har börjat poppa upp en massa trevliga svenskar, vilket gör att det känns lite familjärt.

Jag har fixat en lägenhet, liten men ändå, att dela med två killar, Claes och Mattias från Härnösand, för säsongen. Lägenheten ligger riktigt bra till här i byn och man har gångavstånd till allt. I övrigt är folk utspridda runt om byn, vissa närmre andra längr ifrån, så att bo i byn är guld främst för att ta sig till liftar och annat.

Har fått jobb på Nike, som lagerkille, och har idag jobbat min första dag. Mycket skönt ställe med sköna människor och en fräsch affär. Jobbar förövrigt som volontär på berget, vilket ger mig ett gratis säsongskort = gött mos.

Liftarna sägs öppna på lördag = ännu göttare mos.

Såg "Quantum of Solace" idag, den hade premiär här i fredags och tydligen tidigare hemma i Sverige. Lever inte upp till "Casino Royale" enligt mig, men några machokickar erbjuds såklart.

Så, nu väntar vi på lördag av mer än en anledning

Fridens

Snö...

Är i Whistler nu, väntar på snö...